.

Jag är inte den som brukar bli sjuk, och brukar inte gnälla eller erkänna att jag är sjuk utan kör vidare på högt tempo utan att lyssna på kroppen.

Nu måste jag säga att jag är så pass dålig att jag måste klaga och att jag blir så arg på mig själv att jag aldrig lyssnar på min kropp.
Att bara veta att jag ska sitta på ett tåg i 10 timmar imorgon får mig att gråta..
Den yrseln jag har nu och mitt onda i lungorna bidrar också till tårar!

Känner mig ensam och svag, skulle behöva någon som håller om mig och säger att allting kommer bli bra, någon som övervakar så man inte behöver känna sig så hjälplös.. Känns ju sådär att åka tillbaka till Åre i det här skicket,

Ligga ensam på tolv kvadrat och känna sig sådär jobbigt ensam och hjälplös