klokare av tankar eller inte?
Ibland känns det som jag blir klokare och klokare av att bo här uppe i urskogen. Just nu är jag sjuk och gör inte många knop varje dag, så ligger mestadels i sängen och kikar på sex and the city och andra superbra teveserier. SATC måste nog vara en av de bästa serierna som någonsin har gjorts. Det är min religion och boxen är min bibel, varje avsnitt bidrar med visdomsord och andra bra lärdomar. Efter ett samtal med världens bästa vän inatt och ett annat samtal imorse var jag tvungen att släppa ifrån mig några tårar. Det är inte utan en fight jag bor och lever häruppe.
Man lämnar mycket bakom sig när man gör en sådan sak som jag gjort, det är inte alltid lätt alla dagar. En del av mig har förlorat lite hopp om just det jag lämnat kvar, sådant man tror man ska kunna återvända till och personer man ska kunna ha en relation med. En sak jag upptäckt ganska fort som jag även fasade över hur det blir med just relationer, man märker rätt fort vilka som faktiskt vill anstränga sig för att fortsätta hålla upp relationen så likt förut som möjligt.
Man lämnar mycket bakom sig när man gör en sådan sak som jag gjort, det är inte alltid lätt alla dagar. En del av mig har förlorat lite hopp om just det jag lämnat kvar, sådant man tror man ska kunna återvända till och personer man ska kunna ha en relation med. En sak jag upptäckt ganska fort som jag även fasade över hur det blir med just relationer, man märker rätt fort vilka som faktiskt vill anstränga sig för att fortsätta hålla upp relationen så likt förut som möjligt.
I denna stund jag nu skriver så håller vi alla på att växa upp, alla människor växer hela tiden, unga som äldre. Jag funderar lite över vart det går fel någonstans.. Straffas man som person för att man prövar sina vingar och ger sig ut på egen hand? eller är det människorna som blir klar som inte hanterar avståndet, känslan att dem är själva kvar?
Jag tror att det är väldigt svårt att komma fram till kärnan i problemet, något sårar mig är att man talades vid ofta hemma, men nu ingenting.. Var det bara tomt prat, allting om att man ska talas vid ofta och " ring när som helst" blablabla..
Är det värt att ens tänka på det? eller ska man bara ta det som ett straff, för att jag begav mig ut och lämnade bubblan i Nynäshamn. Lite klarhet skulle kunna göra allting tio gånger lättare, men samtidigt så är det kanske inte värt energin och blir jag nå klokare av att tänka på det överhuvudtaget?
Det här är min dagbok, och det är här det ska finnas utrymme för mina tankar, ibland kanske jag tänker lite för mycket, men jag tycker att det är viktigt att tänka. Tänk vad mycket dumma saker man skulle göra annars.
Det jag ville komma fram till är att efter inatt har jag fått litelite mer klarhet på vissa saker & en sak som är säker är att jag tänker fortsätta kämpa, hur ont det än gör i mig att vara i ifrån mina vänner så är dom ändå mina allra finaste vänner, allihopa. Men jag vill leva ett liv som jag kan sitta och berätta historier om när jag blir gammal, det är mina drömmar, och som jag sa häromdagen, allting går om man bara vill
Kommentarer
Trackback
